på en leråker på kungliga jaktmarker. Love i Florence sa att anledningen till att det inte var flådiga villor i Djursholm stil var för att kungen ska kunna jaga på området. Istället blev det en jakt efter vilka som kunde mota vädret på bästa sätt. Nämnda band gjorde jobbet bra men bäst var nog Krunegård. Trots att klockan bara var 14:45 när han gick på gjorde han/de allt för att underhålla. Han konstaterade att under en vecka hade stockholm fått Brucan, Neil och nu Krunegård.
Hello Saferide hade, som vanligt, en sjuk scennärvaro och alla hennes bitar blev som små teaterföreställningar. Hennes blick och närvaro är så intensiv att jag kände mig nästan lite rädd och samtidigt lite rörd.
Fever Ray satsade allt på rökmaskiner och lasershow. Röken låg tjock och smekte träd och mark samtidigt som laserstrålar pumpades ut i takt till musiken. En show utan dess like. Allt som allt en fin festival som avslutades med gummistöveldans på Strand.
