Två partytält var uppsatta och dukarna var framtagna. Nu skulle de sista pusselbitarna falla på plats. Det började blåsa allt mer och från storstugan kunde vi se att det var dags att sätta dit en vägg mot sjön. Det kunde trots allt blåsa upp mer. Medan Nille och Martin tyckte att Veronica och Lotten kunde fixa detta följde jag med för att jag är sådan. Hjälpsam. Tio minuter senare blåser det upp till storm 7-8 personer springer ner för backen medan vi står i stormens öga med två tält som börjar ge vika för moder natur.
Efter 30 minuter. Krigsscen.
Tur var väl det. Med facit i hand. För nu hade vi dukat upp långbord vid terassen med en magnifik utsikt över, krigsscenen och insjön vid Mälaren. Chatrin och Martina stod för bordsdekorationen som var som tagen ur Elle´s bröllopsupplaga. Buffébordet var uppdukat och Hr. Bindefeldt skulle varit grön av avund om han hade bevittnat tillställningen.
Lite senare på kvällen åkte gitarren fram och Rosvall den yngre styrde låtvalen lika populistiskt som Folkpartiet styr sin politik. Folk sjöng med och skålade. Likt en svensk film innan tragedierna bryter ut. Skillnaden var att inga tragedier bröt ut. Det var dans, sång och vin intill småtimmarna.
Dagen efter var det städning och jag har aldrig sett 25 personer så pigga och fräscha efter en midsommarafton. Det var ta mig tusan den finaste midsommarafton jag haft. Hur gick det då med maten och vår chévre onani? Det kan jag bara ana.
Tack Rosvalls!
