Frisörer

Härom dagen. Tror det var en tisdag eller måndag i, låt oss säga, mitten av november slog det mig. Frisörer har ta mig tusan de konstigaste namnen på sina firmor. Ska gärna skoja till det lite.

Axplock:

Sax & Fön. Antagligen en liten skojig ordvits med instrumentet i bakhuvudet.

Klipp Till

Roger Hår. För tanken till Bond skådespelaren.

 Hår & Häpna.

Listan kan göras oändligt lång. Undrar om det är en 5-poängskurs i frisör utbildningar med kreativa företagsnamn. Det bästa företagsnamnet kommer ändock från Tuna. Harrys Hairhole. Känn på namnet.

Harrys Hairhole. 

Nisses

Helgen har knutits ihop kring ett märkligt tema. Ett tema som jag aldrig tidigare skulle knyta ihop helgens säck av upplevelser. Det hela började i fredags kväll. Jag och Veronica styrde kursen mot Djurö för att tillbringa kvällen i samkvämets tecken med rödvin och tv-tittande. Då satt ju Idol som handen i handsken. Trevligt förutom att det är ett mysterium hur Andreas kan hålla sig kvar i tävlingen. Tycker det svenska folket synd om honom? Stackarn kan ju inte röra sig på en scen så han kanske förtjänar att vara kvar för att han försöker. Det kanske är som en del säger. Huvudsaken är att man har kul. Det viktiga är inte att vinna, det är att delta. Så att säga.

Nu sitter jag i en varm lägenhet i Hornstull och avnjuter DN efter att min kära syster varit på besök. Kulturdelen. Ser en reklam från klädesaffären Nisses. Vem har då Nisses valt som affischnamn. Ansiktet utåt? Ingen annan än Hr. Swartling från Idol juryn. Om det var ett mysterium att Andreas lyckades hålla sig kvar i Idol är detta ta mig tusan lika oförståligt som Keops pyramider eller Kinesiska muren.

När jag sedan läser deras slogan förstår jag. Kläder som passar alla. Det finns en logisk förklaring till det mesta som killen i Arkiv X sade.

Mörkret

tar knäcken på mig. Idag är jag ledig. Gick upp ur sängen klockan 13:30. Känner mig som en tonåring igen som tycker att sova är det bästa sättet att spendera tid på.

Skulle egentligen gått på en utförsäljning av kläder med Veronica, Niklas och Martin imorse 07:30. Skyllde på ömmande leder vilket i sin tur är en konsekvens av att åldern börjar ta ut sin rätt. Tror att jag blev genomskådad dock.

Istället sömn, sömn, sömn.

Blogg på jobb

Känner mig lite farlig. Eller i alla fall som att jag gör någonting farligt när jag skriver på jobbet. Har precis surfat runt på Facebook. Ingen lojalitetspoäng till mig inte.

Karaktär

Tänkte att jag skulle ta en till lugn helg. Hade fått mersmak av lugn och ro efter föregående helg. Tack vare Niklas och Karin gick planerna i stöpet, så att säga. Det började med en indisk middag och slutade på Marie Laveau med dans, dans, dans. Höjdpunkten på kvällen var Ramlar med Håkan Hellström. Var länge sedan nu som jag dansade mig svettig.

Pricken över i´t var ölen som jag tog till min kebab när jag kom hem. Två klunkar. Sedan sömn. Vaknade med den värsta baksmällan som jag haft på säkert ett år. Den smäller nästan högst. Två huvudvärkstabletter hjälpte föga. Däremot Vurmas varma macka med avokado, fetakräm, bacon och kyckling. Kaffe till det och sällskap av Hr. Rosvall.

Det slog mig

på väg till jobbet alldeles nyss. Det var en turné som Eva Dahlgren skulle ut på under julen eller kanske våren. Hur som. Det som slog mig var att min första tanke var att kolla om hon skulle spela i Eskilstuna. Konstigt. Främst på grund av två anledningar. Jag bor inte där. Jag tycker inte om Eva. Som person kanske. Men inte som artist.

Måste vara att jag ända sedan jag var liten har hoppats att Eskilstuna skall finnas på den massmediala kartan och blivit nöjd när staden nämnts i tidningar eller tv. Konstigt. Inte sant?

Välkommen till Huddinge kommun

Var på firmafest med jobbet igår. En trevlig tillställning med allt annat än trevlig mat. En grönsallad till förrätt. Vad är en grönsallad för förrätt? Till varmrätt en stabbig sås med en imitation av cepacici. Välkommen till Huddinge! Men vi fick ju två glas vin till maten och en cholkad/mintkaka till kaffet.

Men det var trevligt att prata med kollegor och hela den biten. Jag blev även anklagad för att det är jag som gjort halva myndighetssidan med barn. Efter att vi skämtat om detta ett tag kom den högsta chefen ut. Ovetande om detta sa jag till en kollega att jag fick blomsterkvasten för att jag haft sex med halva myndighetssidan. Då vände chefen och gick in igen. Succé. Det värsta i kråksången var att jag tappade min telefon. Så nu är det min jobbtelefon som jag kan nås på: 0709-750 136.

Måndag med Stroboskop

Var på Debaser Medis igår kväll tillsammans med Veronica och såg, lyssnade och njöt av Coco Rosie. Vilken upplevelse. Deras opera/rap/electronica ackompanjerat av en beatbox snubbe och mäktiga bakprojektioner. Höjdpunkten kom i mitten på spelningen med Japan. Denna spelning slog Way out spelningen. En grym miljö för deras bildspel och musik. Perfekt avslutning på en skön långhelg.

Förlåt Stenmarck.

Idag skulle jag inhandla en present till min systerdotter Vera på Tuna Park. Martin Stenmarck hade fått äran att underhålla den köpsugna publiken denna söndagseftermiddag. Det började med att han bad en liten kille hjälpa honom med en av sina låttexter som han uppenbarligen glömt bort. Den skrämda ungen ville inte upp på scen trots ihärdiga uppmaningar från rockstjärnan. Han fick staka sig igenom låten på egen hand.

Efter det klinkade han på gitarren. Sa att han hade två ackord som texten liksom kom av sig själv av. Fast på engelska. Brorsan hans hade avbrutit och sagt att det här. Det här. Ska vi göra på svenska. Sedan kom det.

Jag vill kasta loss,
och lära mig slåss.
Raka av allt hår,
och bäras ut på bår.
Ta tjuren vid hornen,
och hålla dom hårt.
Bita på sanningen,
Och kväva all gråt.

Börja sluta tro,
och låta vansinnet gro.
Jag vill sparka bakut,
och göra nåt sjukt.
Släcka fyren på berget som räddade liv,
och smita från smällen med sjumilakliv.

Jag (och P3´s program ”sämsta låttexten genom tiderna”) som trodde att det bara var nödrim. Jag känner mig så dum när jag stod på Tuna Park en söndagseftermiddag och lyssnade till denna ordens trollkarl.

Jag tänkte skaffa mig en hösthatt

tidigare idag och således begav jag mig till Grandpas tillsammans med Niklas. Egentligen var min ursprungliga ambition med besöket inte att skaffa mig en hatt.

Jag har sedan jag varit liten haft någon form av fetisch för hattar. Jag minns när jag var i Köpenhamn med mor och far och inhandlade min första stråhatt. Ni vet en såndär tivoli hatt.

Väl hemma på Aspirantgatan 37 skulle jag testa hatten och mina showförmågor. det slutade med att paraplyet jag använde som käpp satte sig i högra ögat. Blodsprängt öga i ett antal dagar efter det. Sedan dess har jag lagt hatten på hatthyllan, så att säga.

Till idag. En klassisk svart ullhatt av märke Stetson. Smaka på namnet. Stetson. Nu skall det gå lugnare till.Tänker inte leka att mitt paraply är någon form av käpp som kan användas i ett eventuellt shownummer. Det är gjort och jag lämnar detta till 1980-talets fadäser.

Istället Bergsundsstrand och sol. söndagspromenad med hatt.