Musik per definition

Igår kväll var jag på Niklas land och avnjöt en flaska vin och ett par öl. Vi åt älgbiffar och pratade om litet allt möjligt innan samtalsbomben slog ner i barbordet likt en kärnvapen raket. Kvällen tog sig en ny vändning. Samtalsämnet var tre artister som definierar ens person eller som haft en stor inverkan under längre perioder av livet. Efter mycket grubblande, långa tystnader, instämmande nickar och klunkar med vin kom jag fram till två artister. Säkert! och Thåström. Säkert! för att hon, som jag tidigare skrivit, varit soundtrack till min vår. Thåström bara därför att. Så nu har jag en artist kvar och det är samma känsla som när det är en fråga på tentan som jag inte riktigt kan svaret på. Frustrerande. Alla mina förslag som jag kom fram till ratades.

Välkommen att skriva dina artister. Låt oss skapa en tre-artister-cirkel!

Höstens tips

I samma anda som mitt förra inlägg tänker jag ta tillfället i akt och rekommendera saker som just Du kan göra i höst. Listan som följer kommer att bestå av all sköns aktiviteter. Tv program blandas med café besök, toppat med höstens musik. Låt oss börja med soundtracken till din höst:

The National ”Boxer” (2007). En lågmäld rockresa som någon, tror det var Nille, liknade med en ung Nick Cave.

The Besnard lakes ”The Besnard lakes are the dark horse” (2007). Lite modern lågmäld rock möter Beach boys. Way out festivalens överraskning.

På måndag börjar Dexter på kanal 6. En amerikansk serie om en blodtekniker som har ett pikant litet extraknäck som seriemördare. Låter banalt. Jag vet. Men ge det en chans, du kommer tycka att det är bra. Café har jag redan omnämnt men jag tänkte att två av mina favoriter skall jag nämna igen och dessa har två olika inriktningar. Lattemamma caféet Vurma och sitta och titta på människor och begrunda saker och ting på tu man hand med kaffet caféet I´ll Caffe på Odenplan. Det fina i kråksången är att Vurma öppnar sina portar i Hornstull i Oktober.

Till detta kan du avnjuta en god bok skriven av Tony Parsons. Mannen som skrev mannen och pojken. Den litet bättre författaren än Nick Hornby. Familjeaffärer kan jag rekommendera.

På med tjocktröjan, sätt i National i cd-spelaren och läs Familjeaffärer och välkomna hösten med öppna armar.

Ett ställe att vurma för

Var på ett nytt kafé idag. Vurma. Bara namnet, som osökt leder tanken till vulva, är bra. Sedan att  de grillade mackorna och de kalla smörgåsarna var bra gör stället till ett av mina favoritkaféer. Vid sidan av I´ll Caffe på odenplan. Detta kafé är ett, vad Nille kallar dem träffande, Lattemamma kaféer. När jag var på toaletten sattes den berömda pricken över i´et. Det stod du är vacker.

Inte bara trevlig atmosfär och god mat. De är klarsynta också.

Finns det hjärterum…

Igår dukades det upp till middag på Bergsundsstrand 11. Gorgonzola sås med Gnochi och Veronicas marängschwiss som var mer schwiss än maräng men god. Gnochi är en potatispasta. Första gången jag åt den igår. Smakade som en blandning mellan pasta och snor. Så det blev gorgonzolasås med snorpasta skulle en elak själ hävda. Jag säger så här, en krämig sås med pasta som smälter i munnen.

Efter middag kom Nilles kusin Agnes och hennes kille, Tompa och Annika. Det var ta mig tusan på bristningsgränsen i lägenheten. Finns det hjärterum, finns det stjärterum som man brukar säga. Åtta stora hjärtan i lägenheten hade inga problem att dela på ytan som fanns. Sedan bar det av till Stockholms största fritidsgård, Debaser. Första gången jag var på slussenvarianten av nämnda nattklubb. Var ingen höjdare direkt. Jag har insett att jag inte är tillräckligt rock´n´roll. Men minnet av Tompa som en mänsklig limbo-pinne lever kvar.

Tänk vad whiskey och öl kan bidra till fredagskänslan va?

Sean Kingston

Sedan jag införskaffade tv:n och ett gäng kabelkanaler kan jag nu vara uppdaterad med vilken musik som gäller och hur artisterna ser ut. Detta var mitt starkaste argument till Veronica varför det faktiskt var viktigt att vi skulle ha 20 kanaler istället för 3.

Det som ligger mig i fatet, så att säga, är det faktum att vissa imaginära bilder jag haft av artister måste revideras efter att jag sett dem på MTV eller Z-tv. Så är fallet med Sean ”Your too beutiful girl” Kingston. Jag har irriterat mig på den artisten sedan mitten på sommaren och tänkt mig honom som en snubbe med bakåtslickat hår, lite fladdriga byxor och vinden lite behagligt mot sig när han sjunger i videon. Döm om min förvåning när jag såg videon för första gången idag. Karl`n är ju tjock och mörkhyad och ingen slemmig latino. Så fel jag hade.

Vad är då lärdomen med denna berättelse? Det ligger i läsarens tolkning.

Det kommer med arbetet

Min litet mognare livsstil. Förra helgen låg jag och kollade tv från sängen. Zappade bland alla kanaler jag införskaffat i samband med nya tv-apparaten. Äntligen! Har jag också kanal 9 och öppna kanalen. Hur som, jag fastnade för opera. Denna genre har jag aldrig riktigt förstått. Nu på ålderns höst börjar jag dock förstå den mer och mer. Det började med att jag såg en konsert på tv och faktiskt njöt av den. Jag har inte fått gåshud av musik sedan jag såg Säkert! på Way out i Augusti. Sedan kom Pavarottis död som ett brev på posten under denna vecka. Nu när jag äntligen förstått genren så går dess Don Corleone och dör. Det var ju inte lämpligt.

Idag på jobbet pratade jag med en ungdom på jobbet. Inte så mycket ungdom i och för sig. Åtta år yngre än jag och mer erfaren antagligen än jag. Men han har ingen Beteendevetarexamen och därför kan jag sitta och prata med honom med förmyndarrösten. Det är märkligt hur snabbt man kan gå in och ur en yrkesroll.

Eller så kanske det är så att jag börjar, så sakteliga, bli vuxen?

We shall overcome!

Lördagen hade internationella förtecken. Indisk mat på Indian queen. Grym restaurant mitt i söders hjärta, Hornstull. På eftermiddagen kalinkade jag hela vägen till Niklas för att dricka Thailändsk Singha. Riktig jävla turboöl. Till Södra bar bar det av för att dricka öl i bar. Vilken musik det var. Riktig balkan musik och afrikansk, irakisk. Säg ett land och discjockey´n spelade musik. Säg ka och han sade linka! och spelade. Svetten lackade och alla människor enades i en stor gemenskap på dansgolvet kring musiken.

Jag blev så pass peppad att jag önskade stirra ner av discjockey´n men mina önskningar blev inte tillgodosedda. Jag tänkte att min tolkning av panta mera dansen skulle få folk att häpna och tänka att den där killen. Den där killen.

Han vet vad det handlar om.

Möte med kändis

Igår skulle jag handla lite mat på min lokala ica-handlare. Lite förnöjt botaniserar jag bland grönsaks- och mejerikylar. Får plötsligt syn på killen som är med i vasakronans reklam. Han som gjorde det populärt att säga ”flytta dig så jag kommer förbi och fram” med gnälligt uttal. Det lustiga med allt var att han inte bara såg ut som han gör i reklamen, utan lät som han gjorde i reklamen. Han frågade mig ”och vad glor du på då?”. Jag svarade inte honom då detta kunde vara som fotogen på hans högtravande tankar om sig själv. Det bästa var nu att tiga och vara förundrad.

En dag i Hornstull. Allt kan hända.